Hon har kört bergtruck i Svappavaaras dagbrott, rattat lastbil och varit stallchef på ett säteri. I dag ser du henne kanske med putsutrustningen i handen någonstans i Boråstrakten – och nästan alltid med hunden Svea i närheten. Möt Karin Egnor, fönsterputsare och platschef på Putsa.
Att vägen till ett jobb som fönsterputsare kan vara krokig är Karin Egnor ett ganska bra bevis på. Den 35-åriga norrlänningen kommer ursprungligen från Hemling, en liten by utanför Örnsköldsvik, och har hunnit med mer än de flesta under sitt yrkesliv.
Hon har bland annat kört bergtruck i dagbrotten i Svappavaara, arbetat som lastbilschaufför och varit stallchef på ett säteri i Eskilstuna. Kärleken förde henne så småningom söderut till Alingsåstrakten, där hon i dag bor i Horla tillsammans med sexåriga dottern Wilma.
Efter jobb på bland annat tvätteri och hunddagis fick Karin 2022 höra talas om Putsa genom en kompis.
– Jag gillar att jobba med kroppen och att vara ute, så arbetsuppgifterna lockade mig. Och sedan har jag blivit kvar!
Det är framför allt friheten och variationen som Karin uppskattar. På pappret kan fönsterputsning kanske låta som ett ganska enahanda arbete. Verkligheten är en annan, menar hon.
– Man förflyttar sig hela tiden, kommer till nya miljöer och träffar nya människor. Jag gillar också att kunna planera mitt arbete själv.
Sedan ungefär ett år tillbaka är Karin platschef för Borås och tillbringar en stor del av arbetsdagarna på egen hand. Eller – helt ensam är hon faktiskt sällan. Hunden Svea, en släthårig Griffon, hänger med nästan överallt.
Vid större jobb får Karin förstärkning av kollegorna från Alingsås. Gemenskapen på Putsa är också en viktig anledning till att hon trivs.
– Det är härliga arbetskompisar och en väldigt go stämning i hela företaget, från putsarna till ledningen.
Men kanske är det mötet med kunderna som ger den allra bästa känslan.
– När man har gjort ett bra jobb och möts av glädjen och tacksamheten från alla goa kunder – det är verkligen kul.
Hästen Métisse har följt med genom livet
När arbetsdagen är över fortsätter livet gärna utomhus. Hästar, hundar, naturen och framför allt dottern Wilma fyller Karins fritid.
Hästen Métisse, en svensk ridponny, har en alldeles särskild plats i familjen. Karin har haft henne sedan hon var föl för 18 år sedan och Métisse har troget flyttat med när Karin själv har korsat landet och bytt bostadsort.
Numera står hon i Bäne – och har dessutom delvis bytt ägare.
– Nu är det mest Wilmas häst, säger Karin med ett skratt.
Häst- och hundlivet beskriver hon som just en livsstil. Men trots att hon har rotat sig ordentligt i Västsverige finns en del av hjärtat fortfarande kvar betydligt längre norrut. I Hemling och runt Örnsköldsvik finns både en stor släkt och många vänner som Karin gärna återvänder till. Därför försöker hon ta lite längre ledigt under januari och februari för att hinna åka upp och hälsa på.
Och om hon tvingas välja mellan Västsverige och Norrland?
Karin har hittat en ganska diplomatisk lösning:
– Våren är bättre här nere. Men vintern är definitivt bättre i Norrland.